Eddy ”Gullet” Bengtsson

Träningen igår var fantastiskt hård för min del. Första bjj-passet började bra. Jag upptäckte att min kondition var superkass sen förra förkyldningen och uppvärmningen kändes seg som snor. Efter uppvärmningen drog Judo-Kalle igång oss med en massa skojsiga Judo kast. Vi kastade varandra till höger och vänster. Jag har ett favoritkast (jag tänker inte berätta vilket) som vi övade på och senare under andra passet (MMA-passet) efteråt kunde jag med glädje upptäcka att jag fick in kastet superbra 1 gång under sparringen. nå väl, efter 1 timmes hemska kast sparrades vi i 30 minuter. Jag var mycket seg efteråt men efter en powerdrink var jag redo för nästa pass.

MMA-passet visade sig också vara tungt som fasen. Efter lite mitsträning körde vi boxningssparring och sedan en massa nedtagningar. Vi fick köra stående brottning (dvs clinch och kast/nedtagningar) och det var halt på mattan så man halkade runt en del. Efter brottningen körde vi fri boxningssparring och sedan submission wrestling. Sista 5 minutrarna körde vi crossfit (som cirkelträning fast mycket mer intensivt) och sen grät min muskler hela vägen hem.

Just det! I omklädningsrummet möte jag den förre OS-brottaren Eddy Bengtsson. Eddy har sadlat om till MMA och ska göra sin proffsdebut på The Zone – Shockwave i november. Hur som helst stod vi och tjötade lite när en träningskompis kom in och sade lite käckt till mig -”Hallå gullet”, varpå Eddy replikerade -”Hallåj, jaså du menade kanske inte mig?”. Efter detta diskuterade vi hur kul det skulle vara om man på The Zone introducerade Eddy med fighternamnet ”gullet”. -”Det här är THE ZONE och fighter i den blåa hörnan är Eeeeeeeeeddy ”Guuuuuuullet” Beeeeeeengtssooooon”. Jag berättade ju för ”gullet” att detta kommer att komma upp på min blogg å det snaraste (sorry Eddy men du protesterade inte när jag sade det). Hmmmm, jag får kanske passa mig de närmsta dagarna så att jag inte åker på ett ninja-brottarkast

 

    Gullig?

Helgen som varit och nu är det måndag igen

Min helg har varit rätt så intensiv. På fredagskvällen efter jobbet tog jag det dock väldigt lugnt och satt tillsammans med damen och spelade datorspel, Myst IV. På lördagen kom min mor på besök till Göteborg och vi käkade en god lunch innan hon skulle åka hem igen. Tanken var ju att vi skulle spendera en heldag tillsammans. Hon åkte till göteborg med jobbet och tänkte att hon säkert kunde smita ifrån gruppen när de skulle in på Liseberg. Inget fungerade så som vi planerat. Hennes buss var sen och när hon väl steg av bussen skulle hela jobbet gå i samlad trupp på Liseberg och köra 5-kamp(f)en. Lite grann som getvallning tycker jag allt. Men efter ett tag kunde hon smita från getaflocken och vi käkade en god lunch tillsammans innan hon skulle vallas hem igen.

 

På lördagskvällen var det party, party! Jag och Jossan festade loss med Gladiusgänget (fightergänget). Det kan nog låta vildare än vad det är. Eftersom hälften av gänget alltid har en kommande tävling varje helg satt hälften och drack proteindrinkar (Keso ska känna sig jävligt skyldig) medan vi andra kunde drickka med onyttiga saker. Men jag förstår dom (Keso, jag förstår dig) eftersom alkohol sänker prestationsförmågan avsevärt.

På söndagen storstädade jag hemma medan Jossan låg och läste och latade sig. På kvällen gick vi ut på restaurang för att fira att vi hängt ihop i 6 år!

Idag det är måndag igen. Normalt sätt vill jag hata måndagar eftersom helgen är över. Men jag kan inte hata måndagar. Jag får ju träna dubbelpass på måndagar! Jag älskar måndagar!!! I alla fall måndagskvällarna

Idag blir det först BJJ i 1,5 timme och sedan MMA i 1,5 timme. Mycket bra. Jag ska ta och springa ner lite tidigare till fighter Centre idag och köpa mig ett par nya benskydd som matchar mina matchhandskar. Mitt brand by choise är Slayer. Det enda som jag inte gillar med Slayerhandskarna är att de har snörbindning vilket innebär att matchen är över innan jag knutit klart boxisarna.

Träningsvärk och värmebölja

Puh! Vilken träningsvecka det har varit hittills. I måndags var det dags för ett dubbelpass på Fighter Centre. Detta innebar att jag fick packa dubbelväskan. Jag har sakteligen insett att jag måste skaffa mig en ny, bättre och större träningsväska. Dels för att jag vill ha en ny, dels för att min nuvarande luktar skunk och dels för att den är helt för liten.

Veckans första pass var BJJ. Detta passet var mycket tungt rent konditionsmässigt eftersom jag precis varit förkyld och då sänks även den bästa kondition till -3000. Vi tränade olika kast och nedtagningar, speciellt double leg (ungefär som en tackling där man dra undan båda benen på motståndaren). Efter 1,5 timmes träning vilade jag i ca 5 min och drack en gainersdrink. Sen var det rakt på med nästa pass, MMA-passet. På MMA-passet körde vi mycket stående, mycket boxning. Passet gled dock in på nedtagningar, speciellt double leg!!! Vi körde många sparringdrillar med boxning kombinerat med nedtagningar. Efter passet var jag något mör i benen.

På tisdagen vaknade jag upp och kunde knappt gå på vänsterbenet pga träningsvärk. Det var länge sedan jag hade sån träningsvärk. Ganska härligt om det inte vore för att jag på tisdagskväll skulle instruera i bujinkan. Bujinkanträningen blev dock inte så jobbig eftersom man som tränare kan stå still relativt mycket. Jag lade fokus på fallteknik detta passet och lade sedan till mer avancerade tillämplingar för fallteknik, dvs olika kast som man ska kunna falla i utan att slå sig.

Igår, onsdag var det dags att träna igen. Jag orkade inte med ett dubbelpass till denna veckan så det fick bli ett pass MMA. Jag hade fortfarande träningsvärk i benet men tänkte som så att jag skulle träna ändå för att öva på att kunna fajtas med tillfälligt funktionshinder. Detta är nyttigt att göra då och då. Att kunna utföra tekniker trots att man är begränsad kroppsligt är viktigt. Tänk er om man går en match och motståndaren sparkar till ert ena ben och det blir en lårkaka. Alla som fått en lårkaka vet hur svårt det är att röra sig. Ska man då sluta fajtas och förlora matchen över en lårkaka? Nej, nej, nej! Man fortsätter ju helt klart att kämpa. Man måste naturligtvis veta HUR man ska röra sig utefter de nya förutsättningarna och har man aldrig tränat det innan är det nästan omöjligt i en stressad situation (som en match) att veta hur man ska göra. Därför (ja, jag vet! Det blir lite långrandigt) är det bra att träna även om man, som jag, har enorm träningsvärk i exempelvis ena benet.

På tal om jobbiga saker så hade air-conditionen pajat på centrat så vi tränade i princip i bastumiljö fast med en luftfuktighet som krävde simborgarmärket. Efter ordinare träning gick jag och Dennis (träningspolare) in i ”buren” för lite hårdare sparring. Vi har inte kunnat sparras tillsammans på ett tag av olika anledningar så det var kul att köra lite. Jag har ett mindre blåmärke i fejan idag. Tyvärr var det inte Dennis boxnings-skills som åstadkom det utan hans jäkla plastiga öronskydd som gnuggades mot min ansikte när vi brottades…

MMA och amerikanska high school-filmer

För ett tag sedan skaffade jag mig en film i förhoppningen om att det skulle bli en sådan där hjärndöd kampsportsfilm. Ni vet, sådana som man såg på det glada 80-talet med van Damme, ”Karate-kid”, Seagal, Jacike Chan osv. Det ligger mycket nostalgi i sådana filmer för mig och jag fick till min glädje höra att en ny kampsportsfilm med MMA hade producerats. Glad i hågen fixade jag filmen och satte mig ner i den sköna tv-soffan. Filmen heter Never Back Down och jag har nog aldrig blivit så besviken på en film som jag är nu. Regisören har blandat MMA med ameriansk high school-film (ala 80-talet)! Så kan man väl inte göra? Uppenbarligen har någon gjort det men det är ju såååå fel! Filmen är en dålig blandning av Karate Kid möter Legally Blonde.

 

Jag ger filmen 2 Tap Out av 5 möjliga enbart för att den lyckades med att kombinera en filmgenre som jag gillar (kampsport) och en som min flickvän gillar (high school/chick-flicks).

Jag önskar mig tillbaka till 80-talet med alla komiska ninja-rullar och spagatsparkande baletthoppor…

Ska man tillåta sin tjej att slåss i bur?

Många jag känner tycker det är läskigt och fel att kvinnor ska hålla på med kampsport, speciellt om det är fullkontakt. Tjejer får gärna hålla på med aikido, taichi, självförsvar och liknande. Men av någon anledning tycker folk inte om att tjejer tränar fullkontaktskampsporter. Jag har säkert fått höra minst 10 gånger, av någon som naturligtvis inte kan ett enda dugg om ämnet, att tjejer som tränar kampsport är okvinnliga, lesbiska eller rent av skadade i huvudet. Jag ställer mig frågan varför? Varför är det mer ok och till och med cool-status på någons pojkvän som kör fullkontakt medan det nästan tycks vara tabu om någons flickvän går upp i ringen och bankar skiten ur sin motståndare?

 

Min flickvän tränar kampsport. Fullkontaktskampsport! Hon är mig veterligen inte det minsta okvinnlig eller lesbisk. Skulle det då betyda att hon är skadad i huvudet? Inte det minsta, inte pga att hon gillar kampsport i alla fall.

Ett annat vanligt förekommande argument för att kvinnor inte ska boxa till varandra är den fysiska skillnaden mellan män och kvinnor. En kvinna är väldigt sällan lika stark som en man. Visst jag köper det argumentet rakt av. Jag har då aldrig mött en kvinna som är starkare än jag och min fästmö är definitivt inte starkare än jag. Hon väger runt 50 kilo och når mig till hakan. Men varför skulle detta innebära att hon inte kan/ska få träna det som hon tycker om? Jag kan även tala om för er att så som träningen fungerar på min klubb försöker man ofta matcha ihop folk så att vikt- och längdskillnaden inte ska vara allför stor mellan kombatanterna. Och på träningen försöker man inte att slå huvudet av sin motståndare även om tuffa tag kan förekomma. Varje utövare får sätta sina egna gränser för hur mycket denna klarar av.

Ett sista ”starkt” argument som även vår käre Bosse Ringholm brinner för är skaderisken. Kvinnor skadar sig inte mer än män på ett vanligt träningspass, inte ens i en sport där man ska banka skiten ur varandra. Och visst finns det skador, det finns i varje sport mer eller mindre. Men förvånansvärt är skaderisken i MMA betydligt lägre än man kan tro. Att sporter som hockey, ridning (som har ett överflöd av flickor) eller fotboll, för att nämna några, har större skadefrekvens per utövare verkar inte betyda så mycket i folks ögon eftersom dessa sporter inte har som primärt mål att ”skada” sina motståndare. Det som folk hänger upp sig på i vårt fina samhälle är att om 2 personer vill slåss (även om de har fullt med skydd på sig) för att de tycker det är kul, ja då är det plötsligt något fult. Är det inte fulare med alla regelvidriga slagsmål i fotboll?

Så varför skulle inte en tjej få träna det som hon tycker om? Vad är det för fel med att en tjej någon gång har en blåklocka? Det kan till och med vara charmigt och lite coolt…det är det i alla fall ofta på killar om man ska utgå ifrån grabbsnacket i omklädningsrummet eller på jobbet.

Att kvinnor tränar kampsport är inte det minsta okvinnligt. Fråga min fästmö! Till sist: ni som går i illusionen om att hon bara är förvirrad, förtryckt eller att hon kanske kan prova någon lugnare kampsport i väntan på lämplig terapi. Ni kan glömma att ens försöka få henne att tänka annorlunda. Ni kan inte ens övertala henne att träna någon kampsport med mindre ”kontakt” i, det har hon redan provat. I 2 år! Hon insåg att det var skittråkigt att aldrig få fajtas och att stå och bara träna gamla tekniker enligt japansk kultur tilltalade henne inte det minsta. Min fästmö är cool och hon trivs som fisken i vattnet när hon dragit ner sin motståndare och kan bombadera honom eller henne med slag….och naturligtvis använder hon handskar.

 

Att förvirra en japan…

Eller kanske skrämma upp en japan kanske det borde stå. Förra sommaren var jag i Japan på en 3 veckors träningsresa. Jag tränade traditionell budo (Bujinkan) varje dag och på kvällarna hängde jag mest på nattklubbar eller sov. Följande händelse utspelar sig någonstans i Japan efter en mycket blöt afton. Jag vet inte var eftersom jag var full som ett helt äggpaket.

Min dag börjar med att jag efter att ha sovit ca 3 timmar vaknar upp en soffa i en lägenhet, i en statsdel som jag inte känner igen mig i. Klockan är 6:30 och jag ska ta mig till Noda före kl 9 och köra ett dubbelpass med Nagato och Hatsumi. Detta känns la som en bra början på min söndag tänker jag lite käckt. Efter att ha trillat ut ur lägenheten i statsdelen som jag inte känner till försöker jag leta reda på tågstationen. Detta hade säkert varit svårt om det inte vore för att jag under 2½ veckas tid lärt mig känna igen fotstegen hos det japanska folket när de är på väg till tåget som ska ta dem till jobbet. Mycket riktigt ser jag snart en kille som går med bestämda och tunga steg: HA! tänker jag. Han ska bergis till stationen. Jag förföljer honom tills att han upptäcker mig och öka takten. Det skulle nog jag också gjort om jag upptäckt att en stor utlänning med rödsprängda ögon förföljde mig.

Dock tänker jag inte låta honom slinka undan eftersom han är min räddning hem så jag ökar takten ytterligare vilket han också gör. Tills slut, när jag tror att han ska bryta ihop efter 20 minuters förföljning, ser jag tågstationen och saktar ner farten. Detta gör honom lite lugnare eftersom avståndet mellan oss ökar. Det visar sig dock att vi ska med samma tåg så hans lättnad blir väldans kort. Eftersom jag är jag, och jag kan aldrig låta bli att småretas, går jag på samma vagn som honom och sätter mig ganska tätt brevid honom… efter ett tag byter jag dock tåg och min lilla japan blir säkert asglad över att jag gått av.

Varför skulle en civiliserad herre eller dam vilja slåss i en bur?

Detta är en fråga som många personer på varierande vis ställt mig. Varför vill du som en vuxen (nåja) man gå in i en bur och slåss mot en annan vuxen (nåja igen) man?

Svaret är i sin enkelhet inte krångligare än att jag tycker det är skitkul! Men folk har ibland svårt att förstå och det man inte förstår är man oftast lite rädd eller obekväm inför.  Varför måste jag dra på mig boxhandskar, suspensuar och tandskydd, gå in i en bur där man inte kan fly? Varför håller jag mig inte till den trygga, traditionella japanska budon med alla dess kator? För att ge lite klarhet i vad jag sysslar med tänkte jag beskriva lite generellt hur jag tränar och varför.

Som jag skrivit i ett blogginlägg tidigare tränar jag traditionell budo, vilket ofta är stillsamt, och man tränar tillsammans olika tekniker där utgången redan är förutbestämd. Detta innebär att ens ”motståndare” följer med i teknikerna och man lyckas alltid utföra sina tekniker. Jag tränar också hängivet mer moderna kampsporter där sparringen (”slagsmål” med regler) utgör huvuddelen av träningen. Under sparring ger motståndaren inte efter då jag utför sina tekniker, snarare försöker motståndaren hindra mina tekniker, kontra dessa eller så försöker motståndaren få in tekniker på mig. Detta är ganska nära ett riktigt slagsmål men det sker under kontrollerade former och regler. Man har en hel del skydd för att undvika skador.

Istället för att allt för mycket belysa alla riskfaktorer och eventuellt negativa aspekter i de olika träningarna tänkte jag snarare berätta vad budon respektive MMA/BJJ betyder för mig i mitt liv.

Budo

Budo har för mig en kulturell och ett historiskt värde. Gamla stridskonster och metoder som är kopplade till den japanska kulturen är något som jag finner både spännande och intressant. Man får på ett tryggt sätt träna de tekniker som förr fungerade på slagfältet, både obeväpnat som beväpnat. Inom budon finns ofta ett slags ”krigarkodex” där olika moraliska, mentala och andliga kvalitéer premieras och utvecklas.

MMA & BJJ

Jag har under några år saknat känslan av att verkligen få kämpa mot en annan person. Att få testa om teknikerna verkligen fungerar. Inom MMA och BJJ får jag verkligen ett kvitto på vilka tekniker som fungerar och hur jag måste anpassa andra tekniker till att få dem att fungera. Det är också en fantastisk känsla när jag hittar rätt flöde och tajming och får in mina tekniker på en motståndare som gör allt för att man inte ska få in dessa. Normalt sätt är merparten av träningen väldigt kontrollerad. Man övar tekniker tillsammans och olika sparringdrillar. Samtidigt finns det utrymme varje träningspass för att man ska kunna ösa på lite grann. Det blir oftast inte så hårt som det ser ut och nästan aldrig så som det man kan se i UFC (som visas på TV4-sport). Vi har även en bur som man kan gå in i för att få lite ”ruff” känsla samt öva på hur man kan kontrollera kamputrymmet och utnyttja burens begränsningar till max.

Sammanfattning

Budon ger mig tradition och kulturella värderingar medan MMA/BJJ ger mig möjligheten att gå upp och verkligen fajtas och ösa på. Man får en paus från vardagen och tillfredsställer fightern inom sig.

Min motfråga blir – Varför skulle en civiliserad herre eller dam INTE vilja slåss i en bur?

Så vad väntar ni på? Buren är ledig

Ovar and out!

Dagen efter…

Jaha, nu gick jag naturligtvis och tränade igår trots seghet. Det visade sig dock vara en succé för både kropp och sinne. Träningen i sig gick över förväntan bra. Jag var avslappnad och eftersom förkyldningen försvagat mig fick jag förlita mig på enbart teknik, flöde och tajming. Styrka använde jag mig ytterst sparsamt av. En härlig känsla efter träningen spred sig inom mig då jag upptäckte att min teknik inte var så beroende av styrka som jag trott, vilket innebär att jag någonstans på vägen har utvecklats.

Måndagens MMA-träning började med en lätt uppvärmning och sedan stående brottningssparring (sparring = kamp). Stående brottning innebär att man försöker hitta ingångar till kast, svep och andra nedtagningar samt hindrar sin motståndare att göra det samma. Man får lov att ta ner motståndaren men inte fortsätta på marken. Jag lyckades ganska bra med tanke på att jag inte var helt på topp fysiskt. Jag blev bara neddragen en gång på 5-6 motståndare. Själv lyckades jag få ner mina motståndare ett antal gånger med varierande tekniker vilket kändes superduperdunderbra!

Träningen fortsatte sedan stående fast nu var det dags att dra på sig boxhandskarna och sparras. Normalt sätt sparras man 1 minut och sedan byter man motståndare. Man brukar hinna med mellan 10-20 motståndare. Jag lyckas oftast väldigt bra i det stående och så även denna gång. Det var egentligen bara en person som jag kände press ifrån och vi var hyfsat jämna. Denna person är precis som jag, glad i att ta i lite och ösa på, vilket vi gjorde.

Markbrottning och grappling körde vi också och där låg jag mest och tog det lugnt och letade positioner.

Som en parantes kom Musse Hasselvall ner på träningen (han var i göteborg av någon konstig anledning) och sparrades lite med oss. Sådant är ju lite kul.

                                                                                                          

Tap out för denna gång

Trött, trött, trött

Idag är jag riktigt, jävla trött. Under ca 10 månader har jag och några andra arbetat med ett upplevelseprojekt för en växande kultur i Sverige. Nämligen lajvkulturen. Man kan tycka vad man vill om lajvare och deras kultur men fantasi saknar de inte. Som en av arrangörerna till detta projekt har jag slitit och slitit och nu i helgen gick lajvet av stapeln. Eller nja, rent tekniskt gick det redan av stapeln på fredag kväll. Hur som helst var det mycket folk på plats (mer än 230 stycken). Platsen för detta arrangemang var en medeltidsby i skillingaryd. Dessa byhus var allt annat än varma och på natten låg tempen strax under 0-strecket. Jag var inte jublande nöjd över detta. Utöver temperaturen var humöret gott och jag sprang omkring och sparkade igång folk som hade fastnat på samma plats allt för länge. Under lördagskvällen hittade jag till min gläjde en bastu på området och gömde mig i denna värme ett bra tag. På söndag eftermiddag blåstes lajvet av och alla kunde få åka hem till sina varma hem. När jag kom hem stupade jag rakt ner i säng.

Efter att snabbt ha förklarat min trötthet går jag över till något helt annat. JAG HAR TRÄNINGSABSTINENS!!! Jag har inte kunnat träna sen i måndags, vilket är 1 hel vecka, och jag måste, måste, måste få träna lite ikväll även om kroppen inte är i topp. Sunt förnuft säger mig att jag borde vila lite men jag kanske kan stå över de värsta fysövningarna och köra lite lugnt idag. Vi vet, mest för att få igång fighting-känslan igen. Hmm, jag får se hur jag gör men oavsett blir det inget dubbelpass idag vilket förneklar packning av träningsväskan. Ingen dubbelväska idag! Hurra! Planen för ikväll blir att jag ska köra MMA för jag vill verkligen slå, sparka och brottas efter 3 iskalla dagar i skogen. Kanske kan jag slå bort kylan ur kroppen?

                                                     

 

Hur som helst kommer jag att uppdatera eder alla runt 23 i kväll hur det hela har fortlöpt.

Adjöken på ett tag

Joppet

Sitter på joppet (jobbet) och har en liten, liten kafferast. Jag har konstaterat att sen jag skrev mitt första inlägg igår så har inte mindre än 7 personer läst min blogg. Inte illa, snart kan jag bilda en sekt. Eftersom jag är en tävlingsmänniska kommer jag följa statistiken dag för dag och hoppas på att allt fler läser min blogg. Kalla det idioti, kalla det roligt eller kalla det helt enkelt för mani.

Idag har jag ont i hela kroppen. När man kommer över 30-strecket kommer träningsvärken 2 dagar senare efter träning. Det är kanske inte så konstigt att jag känner mig lite mör i kroppen eftersom jag körde ett dubbelpass i måndags. 1,5 timme BJJ och 1,5 timme MMA rakt efter varandra. Idag blir det lugnare, bara 1 pass och det blir MMA. Eller nja, efter ordinare pass har jag fått en förfrågan om lite matchsparring med en kompis. Tur att träningscentrat stänger 22:30 annars hade jag nog inte kommit därifrån innan midnatt.

 

Eftersom jag inte har något bättre för mig (eller ni eftersom ni kan sitta och läsa min blogg) tänkte jag berätta för er hur man packar sin träningsväska. Jag har delat in packningen i 2 metoder:

Metod 1, Budoväskan

Metod ”Budoväskan” använder jag mig av när jag ska springa ner till den traditionella bujinkanträningen. Vi hyr in oss i en källarlokal på stigbergsliden. Besök gärna vår hemsida www.seishin.se. Hur som helst, jag plockar fram min söndertvättade svarta Gi och…vet ni förresten vad en Gi är? Om ni tänker er en judo- eller karatedräkt så är det samma sak som en Gi. Inom Bujinkan har vi svart Gi, vi är ju trots allt ninjas. Som sagt plockar jag fram min svarta Gi och inser att jag är sen utav bara helvete. Alla planer på att vika Gin snyggt är som bortblåsta och jag trycker ner Gi, bälte och duschgrejer trots att vi inte har en fungerande dusch i herrarnas omklädningsrum. Jag gillar Metod 1, den kräver inte så mycket, bara våld.

Metod 2, Dubbelväskan

Dubbelväskan packar jag när jag ska köra dubbelpass på fightercenter, dvs först BJJ och sedan MMA. Man måste tänka till när man packar dubbelväskan. Det är inte många som lyckas. Man behöver en stor väska, vilket jag inte har, och ett stort tålamod, vilket jag inte heller har. Jag har en liten väska och en kort stubin gällande pilleri och sådant skit. Hur som helst brukar jag vika ihop BJJ-dräkten (en Gi som av en händelse också råkar vara svart) och lägga den i det största facket tillsammans med bälte. Jag har valt att kalla det BJJ-facket. I det yttre facket, MMA-facket, trycker jag ner handduk, shorts, t-shirts, under armour (som spandex för hela kroppen för att slippa smittsamma hudsjukdomar och bakterier) samt handskar. På en bra dag får jag ner handskarna, på en dålig dag kompletterar jag väskan med en ICA-kasse. Just det! Jag har ju ett pyttelitet fack för viktiga saker som tandskydd och powerdrink att drickas mellan de 2 passen.

Så där! Nu vet ni hur man packar en träningsväska.

Over and out…